När ska vi sluta blunda och istället förbättra ungas bostadssituation?

En skakig inledning av året på bostadsmarknaden ligger bakom oss och ett kommande riksdagsval nalkas. Men var befinner vi oss nu och vart är vi egentligen på väg? Hela 243 av Sveriges 290 kommuner uppger att de har bostadsbrist enligt Boverkets senaste bostadsmarknadsenkät. Det är visserligen 12 kommuner färre än förra året, men situationen är fortfarande ansträngd.[1] Speciellt för de grupper som är nya på marknaden och främst för de unga. Den ljusnande framtiden ser gradvis mörkare ut.

Mer än varannan ung vuxen är orolig över att inte kunna hitta en bra bostad. Det visar en Sifo-undersökning framtagen av SBAB förra året.[2] Var tredje ungdom saknar dessutom en egen bostad och 192 000 bor i andra
och tredje hand eller hos kompisar enligt statistik från Hyresgästföreningen.[3] Det är i denna verklighet vi nu befinner oss.

En verklighet där lägenheter i Stockholms innerstad är förunnat de som har sparat i flera år eller vars föräldrar går in för att betala och stå på lånen. I en verklighet där majoriteten av kommunerna, och däribland studentstäderna, har ett fortsatt underskott på bostäder. Unga tvingas därför tacka nej till såväl arbete som studier, vilket i sin tur hindrar tillväxten för svenska företag och det kostar samhället oerhörda pengar.

Bostadsbrist och ökad segregation har därmed blivit vardag för våra unga. Så – med en pågående valrörelse och riksdagsvalet inom räckhåll – vad är lösningarna för en ljusare framtid på bostadsmarknaden?

Först och främst, det är dags att vi öppnar ögonen ordentligt och ser till det fundamentala problemet: vi måste skapa en välfungerande bostadsmarknad.

Detta är något många kan skriva under på. Samtidigt är bostadspolitiken komplex till den grad att de flesta politiker är rådvilla kring lösningar. En brist på konflikt mellan partierna leder dessutom till brist på såväl konstruktiva diskussioner som innovativa lösningar. I stort sett används samma verktyg som så många gånger förr. Ett exempel är det skärpta amorteringskravet som ytterligare försvårar de ungas situation på bostadsmarknaden.

Det byggs mer i Sverige än det gjorts på flera år, men många av de nyproducerade bostäderna har hyror och priser som få unga har råd med. Vi måste därför öka differentieringen av befintliga boendeformer. I andra länder ser vi att alternativa bostadslösningar ökar allt mer. Det är allt från bostadshotell och community living till bostäder finansierade genom delningsekonomi och crowdfunding. Men tror vi fortsatt på att majoriteten på ett traditionellt sätt ska äga sina egna bostäder måste vi utforska andra politiska verktyg.

En stor orsak till den ihållande problematiken är hyresregleringen. Sverige är fortfarande hårt reglerat och det är främst de unga som påverkas. Genom att införa marknadsmässiga hyror skulle fler hyresrätter byggas eftersom det blir mer värt att bygga dem. Det skulle öka flyttkedjorna. Därför bör reavinstskatten som hämmar flyttviljan också sänkas eller tas bort. Samtidigt som ett införande av fastighetsskatten och en utfasning av ränteavdraget bör övervägas.

Om vi tillsammans blundar mindre och öppnar upp för mer innovationskraft i svensk bostadspolitik är jag övertygad om vi snart kommer att vara på väg mot en ljusnande framtid.

Tanja Ilic, VD på Svensk Fastighetsförmedling

[1] Boverket, 2018: https://www.boverket.se/

[2] SBAB, 2017: https://www.sbab.se/forsta-bostaden/

[3] Hyresgästföreningen, 2017: http://hurvibor.se/bostader/unga-vuxna/